Yes, här kommer ännu en liten släng av Uppsala. Denna gång handlar det om när jag och syster Caroline turistade Uppsala runt onsdagen den 18:e april.
Om någon känner att de nödvändigt vill veta, var rutten i stort följande: Botaniska trädgården, slottet, domkyrkan, universitetshuset, gravgården, kringelikrokande genom Luthagen in till centrum. Fika. Köpa present. Konserthuset, centralstationen, stadsparken, Sten Sture monumentet. Hemåt.
Varning för att de bilder som följer till stor del är bilder av blommor, men jag blir så lycklig över att det finns vårblommor där nere. Här uppe i norr får man vara glad om man råkar se någon ynklig tussilago i dikesrenen i mitten av april, och sedan får man vänta på resten av blommorna till juni eller så… Om jag överdriver? Hmm… Mutter mummel mutter.
Kanske någon nu tänker: ”Men en fotograf ska väl inte be om ursäkt för sina bilder heller?!” Då kan jag väl svara som så: Jag skulle väl inte direkt ge mig själv titeln fotograf, även om jag råkar panta på en ganska bra kamera och kommer mig för att använda den lite ibland.
Så att, nog om det. Nu; bilderna!
Först ut, en av blombilderna:
Ett virr-varr av cyklar. Jag vet inte varför jag är så förtjust i kaos av metall, men så är det bara. Denna cykelsamling fanns att hitta utanför de nya husen i universitetets ägo som slagits upp intill botaniska.
Slottet. Hur många bilder av den där byggnaden har jag inte från just den här vinkeln? Tror jag nästan har en i alla väder.
En glimt av botaniska trädgården.
De där små söta som växer i Carolina-backen, och som ibland brukar stryka med i och med Valborgsfirandet (fast enligt syster har man på senare år försökt skydda dem med stängsel).
Om någon undrar varför det inte dök upp någon bild på kyrkan sedd från slottet här, så beror det på att jag, precis som då det gäller slottet, har ungefär 50 bilder av det redan. Om någon sörjer det väldans mycket så säg till, så kan jag göra ett helt eget inlägg med bilder av kyrkan.
Inte tog jag heller några bilder inifrån kyrkan, för där är alltid så dunkelt ljus att jag river mitt hår i frustration när jag och kameran försöker komma överens om hur bilderna ska se ut. Någon gång när jag och kameran har blivit bästisar så ska jag kanske försöka mig på det igen, men inte nu. Inte nu.
Fast innan vi ens kom till kyrkan passerade vi förstås Carolina Rediviva. Där räknade man ner dagarna till Valborg (det enda förutom midsommar som är ”heligt” för en svensk?). När man ser den här bilden kan man sucka över gatlyktor och skyltar som är ”i vägen”, eller eventuellt över den som höll kameran som var så lat att hon inte orkade gå närmare (det vill säga gå förbi skyltarna) eller helt byta vinkel. Sanningen är dock den att Carolina bara fick komma med som en bonus, medan jag var på väg till kyrkan.
Lite å:
Lite mera å:
Lite mera blå:
Och så lite mera växtlighet, bara för att det är så kul när naturen vaknar till liv igen.
Det här var egentligen den enda vårdagen jag fick under min vistelse i Uppsala (fyra dagar tidigare snöade det). Jag har suttit och kikat på mina foton ibland och tänkt på hur trevligt det är med vår, fast nu behöver jag inte drömma så mycket mera, nu kan jag bara kliva ut genom dörren. Jajamän, du läste rätt. Nu är det vårigt och fint här norröver också. Det har varit tio grader varmt flera dagar i sträck nu. Och med tanke på att vi alldeles strax går in i maj (vare sig jag vill det eller inte, samt tror det eller inte) så var det minsann på tiden.
