Jaha, nu har jag hoppat lite igen. Idag tänker jag blogga om något som jag egentligen hade tänkt blogga om redan för två dagar sedan. Fast i onsdags blev det inte av bara för att det inte blev av, och igår blev jag lite uppehållen av födelsedagsfirande (sötaste Marina fyllde år) samt pizzakväll. And let’s face it, även om bloggen är trevlig så värdesätter jag nog mitt “riktiga” liv lite högre.
Men att, nu är jag här och bloggar igen. Det jag ville berätta är att jag är glad. Löjligt glad. Sådär så att jag kan dansa runt i lägenheten och sjunga lite för mig själv. Varför? För att i slutet av juli ska jag, tillsammans med mamma och syster, på konsert med Bruce Springsteen. A dream come true, oskojat alltså, har velat gå på någon av hans konserter i ett par års tid nu redan. Så i sommar sker det, om inget konstigt, drastiskt oförutsett händer, vilket jag förbjuder.
Sitter här i det lagom trista januarivädret, med dagar som aldrig riktigt vill vakna, och fånler för mig själv. Det blir bra det här.
Föresten passade det ju ganska bra att jag bloggade om det här just nu, eftersom jag för en liten stund sedan betalade min syster för konsertbiljetten, så nu är det ännu mera på riktigt.
Det är bra och kul att ha något att se fram emot, tror jag måste försöka hitta fler roliga saker att fylla kalendern (och livet) med, det blir så mycket trevligare då.
