Jag har blandade känslor för denna grupp människor. Jag fascineras av att en del av dem är så väldans duktiga på att göra annat samtidigt som de cyklar. Jag förfasas över andra som helt tydligt saknar den förmågan men ändå försöker. Jag varierar i känslor gällande de som inte gör annat än cyklar när de cyklar (det  beror på hur bra de gör det och hur mycket de tränger mig).

I helgen höll jag till exempel på att bli påcyklad av en tjej som försökte sms:a samtidigt som hon cyklade, inte okej, speciellt inte när det fanns minst två meter vägbredd att röra sig över och ändå blev jag tvungen att slänga mig i diket. Ska man nödvändigtvis cykla och sms:a samtidigt så borde man väl fatta att man måste titta upp på vägbanan varannan sekund för att se om det kommer någon mötande trafik, eller?

 Pappas gamla rostiga vrålåk, som jag gärna skulle ärva! Den är fin!

Fast jag har lyckats träffa på en del cyklister som är duktiga på multitasking minsann. Till de mer ovanliga sådana möten kan nämnas:

En kille som cyklade och läste tidningen samtidigt. Och ja, han såg upp från tidningen väldigt ofta så att han inte skulle cykla på någon, hur han sedan kunde få något läst på det viset vet jag inte.

Ett par på varsin cykel som lyckades cykla i jämn fart bredvid varandra och kyssas (en kort kyss förvisso, men ändå en kyss!) innan de sa hejdå och vek av åt varsitt håll.

Jag är imponerad!!

Kanske ska jag själv bli mästercyklare någon gång i framtiden (fast jag föredrar ju att gå, så jag äger inte en cykel av den orsaken), men just nu nöjer jag mig med att fröjdas om jag lyckas ta mig till skolan utan att bli på- och överkörd av en eller ett par cyklister, en del av dem verkar helt klart vara ute efter att döda.